Traditioner

Som utlandssvensk blir man traditionalist. Det blir lite viktigt att fira alla högtiderna när ingen annan gör det. För första gången har jag varit medveten om när kräftpremiären är. Inte för att jag gillar kräftor eller kan vänta mig att få några här. Men det kändes viktigt att veta.
Ett av samtalsämnena runt lägerelden förra helgen i noshörningsreservatet var just traditioner. Traditioner styr det botswanska jordbruket. Man föder upp kreatur på ungefär samma vis som man gjort de senaste tusen åren. Att ha ett stort antal kreatur är viktigt, det ger status och ökat inflytande vid kgotlan (bytorget). Avkastningen är inte särskilt viktig. I fjol födde 46% av Botswanas kor en kalv. 54% av korna förbrukar alltså en årskonsumtion av foder utan att ge någon avkastning till ägaren. (Få kor mjölkas i Botswana.)
Området motsvarande dagens Botswana och  området norr om Oranje- och Vaalfloderna befolkades av några tiotusental människor fram till för två hundra år sedan. Sannolikt föddes en hel del barn, men regelbundna torrperioder och kreatursdöd gjorde att befolkningen genom svält hölls på en stabilt låg nivå.
Så kom boerna söder ifrån och ockuperade Transvaal. Man utvandrarde från det bördiga Kapprovinsen där jordbruk bedrevs under helt andra villkor. Ingen hade kunskap om att bedriva boskapsuppfödning och citrusodling i denna halvöken. Boerna födde många barn, i snitt 10-15 per familj. De flesta överlevde och befolkningen ökade starkt. Från en skara på ca tretusen till en miljonhövdad skara. Hur kom detta sig? Man saknade den kunskap om lantbruk i halvöknen som rimligtvis fanns bland de folk som levat i området under tusen år.
Erics förklaring är just avsaknaden av traditioner. Fördomsfriheten och viljan att pröva nya idéer hos boerna ledde till överlevnad. Traditionsbundenheten hos bantufolken höll kvar dem i fattigdom.

Naturligtvis måste man skilja på goda och dåliga traditioner, men helt uppenbart är det bättre att vara utan traditioner än att ha dåliga.

Så traditionalist man är oroar tanken.