Vårt lilla hus

Beklagar tystnaden på bloggen sista dagarna, hade ju lite högre ambitioner än så här…
Vi har nu bott här tolv dagar och redan börjar känslan av vardag att infinna sig, åtminstone för mig. Jag har jobbat i veckan, har klarat av förhör mm så att jag nu inte bara är leg läk i Sverige, utan nu även i Botswana. Sjukhuset öppnar för patienter i morgon, och jag har jobbat både igår och idag. Om inte förr så märker man hur komplext ett sjukhus är när det ska startas från scratch.
Jag tänkte berätta lite hur vi bor. Vi har valt att bo på sjukhusets campus och inte i en villa på stan som de flesta av mina kollegor. Dels var det enklare att ordna och dels är det rätt trevligt att lära känna folket man jobbar med när man är här för en begränsad tid. På campus finns ca hundra lägenheter och här bor folk från hela världen, dock mest från södra Afrika. Vi är ett fåtal européer och amerikaner, många batswanas och många från grannländerna Zimbabwe, Sydafrika och Zambia. Anna och barnen har redan lärt känna många vid poolen som är områdets samlingspunkt.
Vi bor i ett radhus på ca 120 kvm och vi har en trädgård som är lite större än så. Idag har jag och barnen sått tomater och broccoli, odlingsbetingelserna lär vara mycket bra här. Goda grönsaker köpes visserligen billigt i affären, men det är ju kul att se hur det kan växa.
Området är omgärdat av en hög mur, och utanför den tar öknen vid. Varje morgon väcks vi av traktens tuppar och av och till hör man förbipasserande kors koskällor. Framför infarten till sjukhuset finns en stor färist för att traktens kor och getter inte ska förirra sig in på området. This is Africa.
Häromdagen såg fö en vän till oss en grupp zebror utanför sjukhusområdet…
Kommande vecka mjukstartar barnen sannolikt skolan och i morgon kommer den första patienten till Bokamososjukhuset. Ibland är livet rätt spännande.
På återhörande.