Urologisk kvartalsrapport III

Läget på sjukhuset är rätt turbulent just nu, en ny ”affärsplan” ska antas för att råda bot på underskotten och få bankerna på gott humör. Ytterligare besparingar, avskedanden och lönesänkningar har aviserats. Redan har ett antal specialister sagt upp sig med kännbara följder för kvarvarande kollegor och för sjukhuset som helhet. Med 25 överläkare totalt är många ensamma i sin specialitet, eller bara ett fåtal. Slutar en kollega kan jourbördan för de återstående fördubblas. Vissa specialiteter försvinner.
Den närmaste framtiden blir spännande…
Vad gäller urologin specifikt kämpar vi på med våra köer precis som hemma. Men det är mycket som inte är som hemma. En egenhet hos folket här är deras avoghet mot kirurgi. Om en svenska upptäcker en knöl i bröstet eller tumör i tarmen brukar hon vilja ha den borttagen så fort som möjligt. Här undviker man operation så långt det bara är möjligt. Min lista av klara malignitetsfall som avböjt operation alt velat återkomma efter att ha funderat på saken (de återkommer aldrig) är rätt lång. Den väletablerade tjänstemannen med en ful knöl i testikeln, den eftertänksamme bonden med blod i urinen och en stor tumör i urinblåsan eller en av presidentens närmaste män med en riktig ruggig prostatacancer men förmodligen fortfarande botbar.
Typiskt botswanier, säger de som arbetat här länge.
Jag kan se flera förklaringar
1. Ett under många år underutvecklat och dysfunktionellt sjukvårdssystem, kirurgi har gjorts med dåliga resultat. Jag har tidigare nämnt alla de fall av kirurgiska komplikationer vi regelbundet ser. Klart att sådant sätter sig i folks medvetande
2. Tilltron till traditionell medicin. Man konsulterar ofta både skolmedicinare och healers, ofta oss doktorer ganska sent efter att häxdoktorn (just det, fick man inte säga) gjort sitt. Tänker t ex på den 11-åriga flickan med den hittills största njurtumören (Wilms, 15 cm stor) som kom med ett tjugotal infekterade knivstick på buken. Medicinmannens sista dunderkur!
3. Potensens bevarande! Många urologiska canceroperationer riskerar att skada den sexuella förmågan. Äldre män hemmavid brukar ta beskedet att potensen måste offras för att bota cancern med jämnmod. – Jaja, jag har gjort mitt, vi får leva på gamla minnen, frun och jag. Här är även mycket gamla män mån om sin förmåga och inget får göras som kan riskera detta. Av september månads fem nydiagnosticerade prostatacancrar ville ingen ha strålning eller operation.
4. Den låga tilltron till varandra. Den tillbakalutande livsstilens baksida är att man inte väntar sig att någon annan heller ska vara annat än tillbakalutad. Inte heller doktorn. Kirurgi är farligt och kräver att doktorn tar saker på allvar, det begriper alla. Både kollegor men också botswanska patienter kan öppet erkänna att man helst vill ha en utländsk doktor, man väntar sig inte så mycket av en landsman. Många här drar nog inte bara botswanierna utan alla människor över den kammen. Som man känner sig själv känner man andra.
Inte mig emot, jag har att göra ändå. Men det är synd på alla som offrar hälsa och framtid i onödan.