Sommarbetraktelse

Sitter i vår numera ganska vildvuxna trädgård, ingen kommer längre och håller efter den. Ett sätt för sjukhuset att spara pengar, måste man misstänka. Jag tror hibiskusbuskarna har blommat konstant sen vi kom hit för ett knappt år sedan, fantastiskt.
Det är en underbar kväll. Värmeböljan som lägrat sig över södra Afrika de sista tre veckorna har gått över och det första regnet kom i veckan, till allas glädje. Luften är hög och klar, och temperaturen ligger pålitligt under 30 även vid middagstid. Det känns faktiskt exakt som svensk försommar. Fräscht, lagom varmt och en blommande prakt i alla trädgårdar.
Denna helgs fräschhet kontrasterar mot förra helgen. Vi var iväg hela familjen på camping med Wild Life Club på skolan. Temperaturer dagtid på 40 grader och nattetid kunde den falla under 25 fram på småtimmarna.
Barnen hade en fantastisk helg, utom Nelly möjligen som led lite av värmen. Lek och bus med kompisarna från tidig morgon till sen kväll.
Vi lämnade Gaborone vid middagstid i lånad jeep och styrde mot Marakele Game Reserve , ett stenkast in i Sydafrika i nordostlig riktning (nåja, knappt tjugo mil. Nästgårds, som man säger i the rural areas of South Africa). Efter många mil på grusvägar och en punktering var vi framme i skymningen och kunde slå upp vårt tält. Game drives morgon och kväll utan att se särskilt mycket exotiska djur. Vi har börjat bli blasé verkar det som, det är bara de stora kattdjuren och rariteter som afrikansk vildhund och annat som höjer stämningen i bilen numera.
Däremot var landskapet fantastiskt. Waterberg mountains är en bergskedja med toppar på knappt 2000 m höjd. Parken hyser the big five (elefant, noshörning, lejon, leopard och buffel), men ingen av dessa sågs. Här finns också södra Afrikas största koloni av Cape vultures, en särskild sorts gam, men inte heller dessa fick vi se. Djuren var väl klokare än oss och vegeterade nånstans i en buske i den rådande värmen.
Lördagen tillbringades i ett töcken av sänkt medvetandegrad till följd av värmen, för oss nordbor. På kvällen drog ett åskväder förbi. Åsknedslagen antände skogen och en betydande brand blev följden. Himlen lyste röd och ett slag talades det om evakuering av campingen, men det behövde aldrig göras.
Efter ett drygt dygn i detta kvava och svavelosande inferno kände vi oss verkligt motiverade att styra kosan hemåt på söndagsförmiddagen. Den sydafrikanska landbygden är mycket fascinerande. Mil efter mil med karga betesmarker, avbrutna av bevattnade nejder med prunkande grödor. Kan meddelas för de lantbruksintresserade att första kornet nu står moget. Inte illa med tanke på att sista frosten var i början av augusti. Tröskor sågs ute på gårdstunen på väg att iordningställas för bruk.
Jag tror, jag tror på sommaren…