Lungsot

Tuberkulos är en folksjukdom i Botswana. Med drygt 500 nya fall per 100 000 invånare årligen kvalar man man in på en fjärdeplats på listan över de mest tuberkulosdrabbade länderna. Mycket hänger ihop med HIV-epidemin där man ju försvarar en global andraplats. Av alla nydiagnosticerade Tb-fall har 60-80% HIV. HIV försämrar immuniteten och en HIV-drabbad löper en mycket stor årlig risk (ca 10%) att utveckla aktiv Tb.
Jag har just gått den obligatoriska Tb-kursen på tre dagar som hälsoministeriet ordnar för läkare och sjuksköterskor. Botswana har ett mycket ambitiöst Tb-program där målet är att årligen diagnosticera 70% av alla nya fall och bota 85. Och Tb är ingen lätt sjukdom att diagnosticera. De metoder vi har är stenåldersmässiga och innebär att vi tittar i mikroskop på upphostningar som i bästa fall hittar 60 % av de i verkligheten sjuka. Botswana når inte upp till målen, men det gör å andra sidan inte så många andra länder heller. Jämfört med Sydafrika tex har man mycket mindre problem med resistensutveckling bland tuberkelbacillerna, som brukar vara ett tecken på halvmesyrer i Tb-politiken.
Tb skördar många liv globalt, runt 1,7 millioner. 2 miljarder har en latent Tb och 10 miljoner utvecklar årligen aktiv Tb. Länder som Botswana har bra program med tillräckliga resurser för att göra bästa möjliga av situationen, dvs bota och förhindra nya smittade. Man klarar själv mycket bättre än organisationer utifrån att övervinna de fördomar och den okunskap som bidra till sjukdomens fortsatta bestånd.
Det vi i väst gör klokast i att satsa på är att stödja forskning kring sjukdomen. Enkla, billiga och pålitliga metoder att diagnosticera nya fall är starkt av behovet liksom nya antibiotika. Det första medlet att behandla sjukdomen med kom 1944, streptomycinet och det senaste 1963, rifampicinet. 47 år sedan det senaste antibiotikatillskottet alltså. Hur många nya preparat mot högt blodtryck eller högt kolesterol har kommit under den tiden?
Vi har problem i väst att läkemedelsbolagen inte vill forska fram mediciner som inte ska tas varje dag under patientens återstående livstid. Sett globalt är detta ett jätteproblem. Hur kan vi använda vår kunskap och våra resurser till att lösa de verkligt stora hälsoproblemen? Just nu verkar Bill Gates som satsar stort på forskning kring de fattigas sjukdomar ha fattat mer än de flesta välvilliga västeuropeiska regeringar.
Bistånd är i många fall mycket viktigt, men det löser sällan stora problem på sikt. En gemensam USA/EU-satsning på slopade handelshinder för livsmedel och rejäla forskningsanslag för Tb, HIV och malariaforskning hade kunnat förändra många afrikanska familjers dagliga liv.