Ett år i Afrika

Sedan en vecka är vi alla tillbaka i Sverige och den svenska vintern. Ljuvligt med semester och ljuvligt som kontrast till den Botswanska högsommaren. Tre veckor att njuta av innan vi åker tillbaks på nyårsdagen.
Vi kan som familj se tillbaks på ett mycket händelserikt 2010. Ett härligt år mättat med upplevelser och insikter. Visst, jobbigt emellanåt har det varit. Men också storartat och fantastiskt tillräckligt för att 2010 som helhet ska kunna sägas varit ett gott år för familjen Kollberg.
Barnens år har varit gott. Det är med stolthet och glädje de besöker sin svenska skola och konstaterar att de lärt sig saker i Botswana. Ett nytt språk, engelska. Stora framsteg i de flesta ämnen och ett nytt stort mått av personlig mognad och mod.
Skolan de gått på har varit otroligt bra. Varje barn ställs inför stora utmaningar. Utmaningen avpassas efter förutsättningarna man har och ett solitt stöd ges för att klara uppgiften.
Ett liv långt borta har svetsat samman familjen, precis som de svårigheter vi mött av olika slag. Vi hoppas att den förstärkta familjegemenskapen ska finnas kvar även när kommer hem för gott i april.
Vi reser ner för att avsluta vår tid på Bokamososjukhuset. En alltmer omöjlig arbetssituation för mig har gjort att vi inte kan planera att stanna kvar mer långsiktigt. Jag kommer att operera undan min väntelista, kanske hinner sjukhuset rekrytera en ersättare som kan introduceras och barnen får ytterligare en termin att befästa sin engelska. Vi kommer att hinna resa lite mer i regionen.
Vi reste hem för en vecka sedan med kluvna känslor. Hemresan och mötet med släkt och vänner var intensivt efterlängtad, men ändå grät ett av barnen avresedagens morgon vid tanken på att inte träffa sin lärare på flera veckor. Vi kan alla se fram emot att komma hem för gott, men vi vet att vi kommer att tvingas lämna mycket som tagit vårt hjärta i anspråk.