Sista resan

Så var det bestämt. Vi åker hem den 16:e februari. Beslutet var inte självklart men förvissningen att vi måste, har växt dag för dag i takt med att problemen på sjukhuset eskalerat. Någon kvalificerad urologisk kirurgi är inte längre möjlig att bedriva under rådande omständigheter och därmed har jag mycket lite att bidra med till detta land och dess folk. En kort avvecklingstid återstår, samt att sammanfatta det dryga år som gott.
Det första som bör sammanfattas är den senaste resan. Resan som kanske blev vår sista här nere gjordes med systern och hennes familj. Tisdag middag lämnade vi Gaborone, korsade gränsen och tog in på Buffalo Ridge Safari Lodge i Madikwe Game Reserve. Lodgen drivs som ett community project för byn Lekgopung, vilket innebär att logen ägs av byn och att de som där arbetar kommer därifrån. Ett spektakulärt ställe med mycket trevlig personal som tog väl hand om både vuxna och barn.
Målet var förstås att få se the Big Five, men även denna gång gäckade leoparden oss. Madikwes 40 leoparder är mer skygga än t ex Krugerparkens beroende på att många av dem jagats fram till Madikweparkens tillkomst för femton år sedan. Däremot fick vi se den afrikanska vildhunden jaga blue wildebeest (eller gnu som vi säger hemma). Den afrikanska vildhunden är en raritet och dess jakt är mycket brutal. Tyvärr kom zebrorna till gnuernas undsättning och någon ”kill” fick vi därmed inte se. Vem sa att moderna safariturister med kamera i hand är mer civiliserade än gamla tiders troféjägare?
Efter två dygn på safari åkte vi söderut. Övernattning i diamantstaden Kimberley hos trevliga Hadida, genom the great Karoo som är en ändlös och obefolkad halvöken nådde vi Mossel Bay vid sydkusten. Tre dagar med bad i Indiska Oceanen i den pga lågsäsong öde byn Vleesbai.
Vidare till Kapstaden via den mycket trevliga lilla staden Swellendam. Under trehundraåriga ekar intogs middag på Mattsens steakhouse.
Vi bodde i en av Kapstadens förorter, Fish Hoek. Belägen ut mot Godahoppsudden vid False Bay. Veckan bjöd blåsigt väder med höga vågor. Badförbud rådde då man inte kunde bedöma förekomsten av vithaj, men vi smygbadade. Man kan ju inte åka från en stad som denna utan att ha badat där, och på atlantsidan var blåsten ännu värre och dessutom svinkallt i vattnet.
Kapstaden är en plats vi gärna återvänder till. En stad med det som kallas atmosfär. Vacker natur och en intressant historia. Besök hanns med på Godahoppsudden, Taffelberget, Two Oceansakvariet, grannbyn Kalk Bay (missa inte fiskrestaurangen i hamnen), grannstaden Stellenbosch samt vingårdarna Spier och Delheim. Största överraskningen var den utomordentligt pittoreska universitetsstaden Stellenbosch. Levande stadskärna, vackra och intressanta kyrkor. Frun gick i spinn över dess butiker.
Färden hem gick över Beaufort West och Kimberley även den. 150 mil på två dagar utan mycket klagomål från baksätet. Bra gjort, barn.